viktigt.

All You Need Is Trust kommer nu tyvärr läggas på hyllan. Kanske fortsätter senare någon gång.
 
 
Bloggen kommer fortsätta och troligtvis så kommer det en ny prolog av en ny ff i slutet av veckan, om kanske inte tidigare? :)
 
kram Moa!

All You Need Is Trust - Chapter 10

Han drog sig sakta ur mig, lade sig på mig och rullade runt så jag hamnade på honom. Vi andades hastigt rakt på varandra och svetten rann från oss båda.

-          It’s going to hurt tomorrow., log han retsamt mot mig.

-          Oh shut up your little fucker!, sa jag och kysste honom passionerat.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Charlies POV.

 

Jag vaknade av att den starka solen lysta rakt in i mina ögon. Försiktigt vände jag mig om och möttes av den vackraste kille jag någonsin sett.  Han låg där i sin djupa sömn, och hans käklinje framhävdes enormt mycket vilket var väldigt sexigt. Jag kom och tänka på gårdagen, wow.

Jag placerade en fjäderlätt puss på hans läppar, och hans mungipor drogs upp en aning samtidigt som han lade sin höger arm om mig.

-          Morning Li!, sa han med sin extremt raspiga morgonröst.

-          Li?, frågade jag fundersamt och skrattade lite.

-          I don’t know, haha!, skrattade han lågt fram och öppnade ögonen.

-          Last night…, började han innan jag avbröt honom mitt i meningen.

-          Was incredible…, fyllde jag på.

-          Exactly how I would describe it!, log han mot mig.

Vi låg ett tag och bara myste, tills Louis mage kurrade till av hunger.

-          Are you hungry?, skrattade jag

-          A bit we did’t eat dinner last night, because you know we were a bit busy!, skrattade han tillbaka.

-          Pfft, I don’t know what you’re talking about!, sa jag ironiskt och himlade med ögonen åt honom.

-          Shut up and make me breakfast!, sa han och knuffade lite på mig.

-          All for you babe!, svarade jag och reste mig upp.

När jag började gå kände jag smärtan i mitt underliv. Jag ville bara falla ned på marken. Snabbt gick jag tillbaka och lade mig bredvid Lou igen. Han måste ha sett mitt besvärade ansiktsuttryck, för när jag lade mig ned så flätade han snabbt samman våra fingar.

-          I said that it would hurt…!, sa han och små skrattade.

-          It’s.Not.Funny!, sa jag bestämt.

-          Love you too!, han pussade min panna och gick sedan ut och fixade frukost åt oss båda.

 

--

 

-          Here you go babe!, sa han och sträckte fram en bricka med två rykande koppar med te, fyra smarriga nygräddade frallor med ost och skinka på.

Han satte sig bredvid mig och brickan balanserade på våra ben. I tystnad började vi äta av den goda frukosten, och efter 10 minuter så var brickan tom. Louis mobil började vibrera på det lilla nattduksbordet bredvid honom och snabbt så tog han upp telefonen och svarade.

 

-          What’s up?

-          Yeah Sure.

-          Shut up!, små log han.

-          Yep, see you there!, sa han och lade på.

 

Jag kollade på honom och väntade på att han skulle berätta.

-          It was Niall, they were wondering if we wanted to grab up some food with them later?, sa han och la ifrån sig sin telefon.

-          Elliot to?, frågade jag besviket, eftersom att jag gärna träffade dem andra grabbarna som var hur schyssta som helst.

-          I promise you that I will protect you with all my heart.

-          Fine..!, sa jag och pussade hans hand.

-          But we have a problem…!, lade jag till och han började fnissa åt mig.

-          Just help me., sa jag bestämt med kunde inte hålla mig för skratt.

 

--

 

Efter mycket om och men så satt vi nu i Louis bil på väg till gallerian där vi skulle möta dem andra. Allt var helt kaos i mitt huvud just nu, jag skulle träffa Elliot nu, det Lou och jag hade gjort igår var det bara ”one night stand” eller var det mer? Jag försökte sluta grubbla på det men allt satt fast.

-          LOU!, ropade Niall högt från andra sida av gallerian och vinkade mot oss samtidigt som vi ändrade våran riktning mot deras håll.

-          Hey man!, sa Fred och hälsade på Louis med en ”grabb-klapp” på ryggen.  Niall och Tiego gjorde samma sak. Men Elliot höll sig i bakgrunden och gav Louis ett litet ”hi” bara.

-          And hello sweetheart!, hälsade Fred vänligt och bugade sig framför mig på skojj och alla började skratta.

-          Hi Charlie!, hälsa Tiego, kramade om mig snabbt och Niall gjorde detsamma. Elliot kollade inte ens på mig så jag struntade i honom.

Det blev pinsamt tyst och som tur vad så tog Louis initiativet.

-          Sooo, I’m starving let’s get some!, sa han snabbt.

-          Well you did get some yesterday!, fnissade Tiego fram och dem alla stod där och flinade förutom jag och Louis.  Jag hade nog aldrig varit såhär röd i mitt ansikte i hela mitt liv förr.

-          Yeah and it was really nice!, sa Louis stöddigt tillbaka och greppade min hand.

-          Can we just change subject?!, sa jag besvärligt och alla började skratta samtidigt som vi började gå mot restaurangen vi skulle äta på.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

hemskaste uppdateringen ever. förlåt.

denna fanfic blev verkligen inte som jag hade tänkt mig... så svara gärna här nedan för vad ni tycker! ↓↓

 


-moa

 

All You Need Is Trust - Chapter 9

-          C-charlie.. Uhhm.!, sa han och stönade ännu en gång.

Försiktigt började jag suga på hans hud, jag lade sedan en liten puss där. Och nu verkade Louis ha fått nog. Han böjde upp mitt huvud så våra näsor nu snuddade vid varandra och ögonkontakten mellan oss var obrytbar.

-          I want you to rock me…, viskade han lågt och hans ögon var mörkare än någonsin.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Charlies POV.

Hans ena hand tog ett stadigt grepp om min rumpa och den andra handen kupade han runt min käke. Försiktigt nuddade han sina läppar mot mina, bara som bekräftelse. Jag kysste tillbaka intensivt, samtidigt gled hans tungspets in i mun och våra tungor började leka kraftigt. Mina händer flög upp i hans fuktiga hår. Plötsligt avslutade jag, och han kollade på mig oroligt men fortfarande med samma mörka ögon som innan.

-          Your friend down there…, sa jag och försökte att inte börja skratta.

-          It’s not so easy when I’m lying here, half naked and making out with the hottest girl in the world., sa han och började skratta lågt.

Han började pillra på mitt axelband, från det vita linnet jag hade på mig, och jag blev genast lite osäker.  Jag la mitt ena ben mellan hans och han drog ner båda axelbanden från mina axlar. Han reste sig upp så jag nu satt på honom här i soffan. Vi satt bara och kollade på varandra i minst en minut, och till slut gjorde jag en liten nick. Ett flin bildades i hans ansikte och han började kyssa mig, ställde sig upp, tog tag i mina lår och bar mig in till sovrummet.

 Sekunden senare låg jag där ovanpå honom, i bara underkläder och han i bara handduk. Kyssarna var överallt, händer flög hit och dit. Han skulle precis knäppa upp min BH, men jag tog bort hans hand.

-          It’s my first time…, sa jag skamset.

-          I know why it’s your first time!, sa han seriöst och han hade fattat att jag inte hade vågat sedan min pappa och allt det som hade hänt.

-          That’s why I want to make it special., sa han och hans ögon mörknade ännu mer, om det äns var möjligt.

-          If you want of course…, lade han osäkert till.

Jag kollade in i hans underbara ögon och var glad över att han hade tagit det som han hade gjort. Det är nu, med han. Tänkte jag för mig själv. Jag flyttade mina händer från hans käke till handduken, drog sakta bort den och slängde den sedan på golvet. Jag kollade ner och hans stora kompis styvnade till och den lades hårt mot min kropp. Louis händer trippade försiktigt bak till mitt fäste, knäppte snabbt upp, slängde bort min BH och drog mig tätt in till honom. Våra svettiga nakna kroppar flätades samman som ett mönster. Han började försiktigt massera mina bröst, samtidigt som våra munnar jobbade för fullt. Hans masserande gav mig ett välbehag som sprack ut i hela kroppen.  Jag ville ha honom nu. Ett stön flög ur mig och jag kände hur han log stolt mot mina läppar. Hans läppar förflyttades sakta ned mot mina bröst som han började pussa och suga lite på.

-          Lo-lou, just.. OH FUCK IT., stönade jag ur mig och han slutade med det han höll på med och kollade på mig istället.

-          A man must treat her girl right!, sa han och log lömskt.

-          And that girl knows what that man want!, sa jag, satte mig snett upp och använde min arm som stöd.

Man såg hur hans ögon exploderade och han satte sig sedan på knä mitt emot mig.

-          I’m better than you!, väste han fram mellan tänderna.

Jag tog tag i hans penis och började leka med händerna runt den. Min tumme drogs över penishuvudet och han bet sig i läppen. Jag närmade mig med munnen, min tunga började slicka runt retsamt. Hans händer tog tag i mitt hår. Hans hårda penis fördes in i min mun och jag satte rörelse på det hela. Louis höfter började sakta följa med i mina rörelser. Ett högt stön släpptes ut ur hans mun. Jag tog hur hans bjässe ur munnen vi båda föll ned, helt svettiga på sängen.

-          Crazy girl., sa han mellan de djupa andetagen.

Jag log nöjd då jag hade gjort det han hade önskat. Han drog ut nattduksbords lådan och tog fram en kondom. Förpackningen revs snabbt upp och kondomen satt nu på hans högt siktande kompis.

-          Those sexy briefs would look better on the floor!, sa han sakta och drog av mina rosa spets trosor.

Jag la mig ned och han lutade sig med händerna på varsin sida om mig. Flashbacks från tiden med pappa flög genom mitt huvud, och det gjorde mig osäker igen. Han böjde sig ner och kysste mig sakta.

Han förde sig in i mig en liten bit i taget, det gjorde ont med det var en skön känsla. Längst in började han föra sig fram och tillbaka, sakta men säkert. Jag tog tag i hans rygg. Stön efter stön kom från oss båda. Farten ökade i det hela, jag spände mina tår ner i madrassen av behag och de lilla naglar jag hade drogs över Louis rygg.

Han drog sig sakta ur mig, lade sig på mig och rullade runt så jag hamnade på honom. Vi andades hastigt rakt på varandra och svetten rann från oss båda.

-          It’s going to hurt tomorrow., log han retsamt mot mig.

-          Oh shut up your little fucker!, sa jag och kysste honom passionerat.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

okej fattar inte att jag skrivit detta.. notera att jag inte vet hur detta går till, och jag har aldrig skrivit något liknande förut... woops

4+ till nästa :DD

-moa

All You Need Is Trust - Chapter 8

Väl hemma hos oss så gick Niall in först, Charlie och jag stannade utanför, Niall snackade med Tiego, han gick lätt med på det. När Niall började snacka med Elliot där inne så blev det mer högljutt… Skrik, slag, kastandes med olika saker hördes. Helt plötsligt slängdes dörren upp och ut kom en blå slagen och arg Elliot.

-          I’M GOING TO FIND YA. AND DON’T TRUST THESE BOYS THEY AREN’T THE ONES THAT YOU THINK THAT THEY ARE!!, skrek han Charlie rakt upp i ansiktet.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Charlies POV.

 

Två timmar hade gått och hans äckliga röst ekade fortfarande i mina öron, jag ryckte till av obehag.

-          Hey love, what is it?, frågade Louis mig när jag nu satt här i hans knä och kollade på TV mitt i natten eftersom att varken jag eller han kunde somna efter vad som hade hänt.

-          It’s just him…, sa jag och kollade tomt ut i ingenstans.

-          You’re safe with me! You’re mine not his. Remember that! , övertalade han mig.

-          Sorry!, sa jag och drog bort håret och tog på det lite ömma sugmärket Elliot hade gjort tidigare.

Louis lade sig plötslig ned i soffan, vilket gjorde att jag hamnade uppe på honom, och jag rodnade en aning pga. av hur vi låg.

-          You’re blushing!, log han.

-          Now you’re making me blush even more!, sa jag och rodnade mer än någonsin.

Han placerade en fjäderlätt puss på min näsa.

Jag lade mig ner framför honom och han la armen om mig.

 

 

Louis POV.

 

-          Lou?, hörde jag någon viska, men jag var för lat för att svara.

-          LOU?!, sa någon, lite högre denna gång.

En kall dusch flög över mig och jag spärrade upp ögonen, där jag möttes av Charlie med ett stort tomt glas i handen. Vattnet som legat i glaset var nu utslängt över mig.

-          Charlie you will regret this!, sa jag ställde mig upp.

-          No way!, skrattade hon fram.

 

 

-          Is Elliot coming back?, frågade Charlie och tog en tugga av sin ostfralla som hon nu satt och åt på.

-          I don’t know…, svarade jag ärligt och drack mitt té.

-          What’s the time btw?, frågade hon och gav mig en fundersam blick och jag klickade på mig iPhone.

-          10:17am!, sa jag och skrev in min kod.

 

From Elliot, 10:14 ;

You know our deal, the other boys knows it too. And they won’t change their mind, me neither.

 

To Elliot, 10:18 ;

I know our deal, but that won’t fucking change my mind. She’s staying here, with me. Accept that.

 

From Elliot, 10:18 ;

Okay, chill out bro. I won’t touch her ;)

 

To Elliot, 10:19 ;

I’ll kill you if you do that.

 

Jag la ned telefonen på bordet och kollade på Charlie.

-          He will come back today. But just don’t talk to him!, sa jag lugnande men ändå så mötte jag rädslan i hennes ögon.

-          Okay…, sa hon osäkert.

 

--

 

-          LOUISSS!, hörde jag Charlie skrika från sovrummet.

-          YEAAH?!, skrek jag tillbaka.

-          Can I borrow the shower and a towel?, sa hon när hon nu stod framför mig i vardagsrummet.

-          Sure!, jag reste mig upp och gick och hämtade en handduk åt henne.

Hon skulle precis ta tag i den, när jag röck undan. Och hon gav mig en förvånad blick.

-          One condition!, lade jag till.

-          What?, sa hon.

-          Let me shower with you!, log jag lömskt mot henne.

-          NEVER!, sa hon bestämt och skrattade till lite.

-          Theeeen, I’m so sorry!, sa jag och höll upp handuken i luften så hon inte nådde den och skrattade.

-          LOUU!, skrattade hon och försökte hoppa efter handduken.

Efter ett tag gav hon upp och stod nu med armarna korsade över bröstet och försökte se sur ut, vilket inte gick så bra och jag kunde inte hålla mig för skratt.

-          Here you go!, sa jag och kastade handduken till henne.

 

--

 

Charlies POV.

 

-          Charlie, can you please tell Lou that Tiego, Fred and I are going to meet Elliot at his mums’ place and that we’re staying there for the night!, sa Niall, och sedan kramade grabbarna en efter en om mig.

När dem andra killarna hade gått så gick jag och satte mig framför Tv:n medans Louis duschade. Det var det gamla vanliga på TV så jag satt bara och zappade mellan alla kanalerna.  Efter en stunds Tv-tittande så kom Louis ut från badrummet med handduken, löst hängande, runt midjan. Hans muskulösa, solbrända överkropp fångade mina ögon direkt.

-          Um… T-the others are staying at Elliots’ mums’ place tonight!, sa jag och försökte koncentrera mig på TV:nhAN

-          That means that we’re alone!, sa han tyst och lade mig sedan ned försiktigt i soffan och lade sig sedan bredvid.

-          You smell amazing!, bara flög det ur mig och jag lade armarna runt honom så att jag inte skulle ramla ned för soffkanten.

-          And so do you. You look perfect even without make-up!, viskade han och drog mig närmare.

Jag pussade honom försiktigt på hans perfekt formade läppar, och fortsatte sedan upp på hans käklinje där jag möttes av lite skäggstubb. Han stönade till när jag närmade mig punkten en bit nedanför hans öra, som jag nu märkte var han svaga punkt. Bara för att retas så började jag små naffsa i den lilla hud han hade där.

-          C-charlie.. Uhhm.!, sa han och stönade ännu en gång.

Försiktigt började jag suga på hans hud, jag lade sedan en liten puss där. Och nu verkade Louis ha fått nog. Han böjde upp mitt huvud så våra näsor nu snuddade vid varandra och ögonkontakten mellan oss var obrytbar.

-          I want you to rock me…, viskade han lågt och hans ögon var mörkare än någonsin.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

jag tror nog alla att vi ver att vart detta är påväg! och nu är det ni som bestämmer. 

ska jag skriva ett snusk kapitel? ;)

jätte viktigt att ni svarar!

 

-moa 

All You Need Is Trust - Chapter 7

-          Thank you!, viskade jag fram.

-          For?, frågade han och vi ställde oss upp mitt emot varandra med båda händerna sammanflätade med varandras.

-          For saving me from that psycho!, sa jag och log.

-          I-I don’t think it’s over yet…, sa han nedstämt.

-          What do you mean?, frågade jag med rädsla.

-          If Elliot finds an interesting girl, he never letting her go…, sa han och tog ett stadigare grepp om mina händer.

-          But I promise to protect you with whole my heart., lade han snabbt till.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Charlies POV.

-          Lou… I’m really scared!, erkände jag.

-          Don’t be love!, sa han och vi gick ut mot vårat bord igen.

-          I’m going to call Niall so he can drive you home., lade han till.

Vi satte oss ned bredvid varandra på ”soffan” i tystnad och jag lutade mitt huvud mot hans axel och suckade.

Skulle jag berätta? Jag var tvungen att göra det någon gång.                    

-          Can you keep a secret?, frågade jag honom, satte mig i skräddarställning i ”soffan” och kollade på honom.

-          Promise…, svarade han.

Jag tog ett djupt andetag och tog till mig modet.

-          When I was three my mum and dad had a divorce. I didn’t really knew what that was then. But I lived with my mum until I was around ten-eleven years old, then the big problems came… She had to move to Australia because of her work, and I had to move to my dad, that I hadn’t met for seven-eight years. I knew that I was going to miss my mum, but I also thought that it would be fun to live with my dad. Mum said that she was going to be away for three years or so. I moved to my dad, it was good because he lived like a mile away so it wasn’t a long move. During the first year, mum called me at least once a day. The years went and mom and I slowly fell apart, I grew older and I started to recognize things…, berättade jag och började nu gråta.

-          My dad started to take drugs and drank very, very much alcohol. I called my mum, but every time I called she didn’t answer. When I was fourteen my dad betted me every day and he threatened me that if I told the police, he would kill me. So I didn’t tell the police. I lived in a jail… I wasn’t able to go out and meet my friends because of my dad, he didn’t let me out. One day when I came home from school I think I was around sixteen, he had been drinking too much alcohol and had taken too much drugs, he locked me at his bed and was about to rape me. In some way I was able to get loose and managed to run away, and all I had was my phone and phone charger, and £25 pounds… Since that day, for two years now I have lived at friends’ places and yeah… I’m working really hard every day just to get money, and my education is very bad so I can’t get a good job and I can’t get a long lasting job… When Elliot took me at your place and was going to rape me, flashbacks from all the time with my came. And I still don’t talk to my parents…

Jag pustade lätt ut och fick en skön känsla av att äntligen ha fått berätta detta för någon, det kändes som en av alla de hundra stenarna föll ifrån mig.

-          I’m sorry if it was too much…, sa jag skamset och kollade på Louis.

 

Louis POV.

Allt detta Charlie just hade berättat var hur hemskt som helst, jag visste inte vart jag skulle ta vägen... Och att allt detta hade hänt henne, det är inget man kan tro om henne när man bara kollar på henne. Om detta skulle hänt mig så skulle jag nog inte ens leva längre. Charlie var en väldigt stark person.

-          Charlie… THIS is absolutely nothing to say sorry for., sa jag och kunde inte hålla tårarna inne, dem började sakta rulla ned för mina kinder.

Vi detta tillfälle insåg jag att Charlies hemska upplevelse, var en ungefärlig version av mitt liv. Jag insåg hur dum jag var. Hur dumt jag har betett mig. Hur hemsk jag var. Varför valde jag fel väg?

-          Don’t cry Lou, I’m going to cry a river if you start crying!, halv skrattade Charlie fram bland tårarna. Och ett brett leende kom fram från mig.

-          But Charlie where are you going now?, frågade jag henne och torkade bort tårarna från hennes kind.

-          Um… Probably to that disgusting pizza guy…, sa hon och gjorde en äcklad min.

-          Come and stay at my place… Just tonight!, sa jag och visste att hon skulle säga nej eftersom att Elliot också bodde med oss.

Hon svarade inte utan tittade bara ned på soffan där vi satt.

-          Please Charlie… We’re four and he’s one!, försökte jag övertala henne.

-          How do you know that Niall and Tiego are on our side…, sa hon med blicken fäst i saffan fortfarande.

-          Because I know that!, sa jag och betonade ordet know.

Hon nickade försiktigt.

--

-          ARE YOU FUCKING SERIOUS?!, skrek Niall när vi precis hade berättat för honom vad Elliot hade gjort mot Charlie.

-          Yeah…, svarade Charlie svagt.

-          I’M GOING TO KILL HIM!, skrek han till igen och slog handen mot ratten.

-          Niall just chill out, don’t kill him. Just protect Charlie., sa Louis lungnande.

Väl hemma hos oss så gick Niall in först, Charlie och jag stannade utanför, Niall snackade med Tiego, han gick lätt med på det. När Niall började snacka med Elliot där inne så blev det mer högljutt… Skrik, slag, kastandes med olika saker hördes. Helt plötsligt slängdes dörren upp och ut kom en blå slagen och arg Elliot.

-          I’M GOING TO FIND YA. AND DON’T TRUST THESE BOYS THEY AREN’T THE ONES THAT YOU THINK THAT THEY ARE!!, skrek han Charlie rakt upp i ansiktet.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Väldigt mycket info i ett kapitel!

Charlies bakgrund.., hmm :/

hehe, men nu händer det grejer! ^^
3+ till nästa (:

-moa

All You Need Is Trust - Chapter 6

-          H-how? Whyy? Wha-aat? Whenn? Who!?, stammade hon fram. Eller ja, det var allt hon fick fram.

-          I know I’ve change but I’m the same person!, sa jag.

Hon svarade inte, utan satt där helt förstummad.

-          I think I should go now…, sa jag lite obekvämt.

-          Oh, one thing! You’re also a good kisser, really good!, lade jag till och reste mig upp.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Charlies POV.

Du kan inte mena allvar att det där var den snygga killen som jag hånglade upp på den där festen för ett tag sen. Har var fortfarande riktigt jäkla snygg, men vad hade hänt lixom? Jag borde vara rädd för honom, eftersom hans vän nästa våldtagit mig nyss. Men det var något med Louis som jag inte kunde sätta fingret på…

-          NO, stay!, sa jag och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken.

Han vände sig om, la hans finger på hans läppar och gav mig ett ”schh”.

-          Charlie I’ll get you out of here, just be quiet!, viskade han fram och satte sig bredvid mig igen.

-          Don’t do that for me!, bad jag honom.

-          I want to!, kontrade han med och gick sedan ut igen.

 

-          Just let her go man, she’s my friend!, hörde jag hur Lou sa till sin kompis.

-          No, she’s mine now!, skrattade hans äckliga kompis fram och man hörde hur alkohol påverkad han var.

-          LET HER GO!, Louis höjde rösten.

-          YOU CAN GO! AND TAKE THE SLUT WITH YOU!, skrek kompisen tillbaka, en smäll hördes , och det var tydligt att han slog till Louis. En smäll till, och ännu en tredje som. Den tredje lät som att jorden rasade samman.

Jag måste göra något. Jag kan inte bara sitta här.

Jag tog beslutet och gick ostabilt ut ur sovrummet. Louis satt mot väggen, blodet var överallt och slaget hade kommit mitt på näsan. Jag sprang okontrollerat fram till honom, satte mig på knä framför honom och lade försiktigt handen på hans kindben, det ända stället där han inte hade blod eller blåmärken. Han öppnade ögonen, och när han såg att det var jag så blixtrade något till i hans ögon.

-          Charlie come with me!, sa Louis och drog snabbt upp mig på benen.

-          Where are we going?, frågade jag honom men insåg direkt efter att det var den oviktigaste frågan just nu.

-          YOU’RE NOT GOING ANYWHERE!, den starka rösten ekade bakom oss medans vi sprang ut på Londons gator.

 

 

Louis och jag satt nu inne på McDonald’s, det enda stället som var öppet just nu, och klockan var lite över tolv. Hans ansikte hade vi hastigt torkat av med några servetter vi funnit på någon bänk, men man såg fortfarande blodet, och blåmärkena var värst.

-          Do you want something?, frågade jag Louis.

-          If I had money I would buy the whole place..!, skrattade han stelt fram

-          Well I have like £10 left…, sa jag och lade upp pengarna framför honom.

-          No, no way!, sa han bestämt och sköt tillbaka pengarna till mig.

-          Take them., sa jag och tvingade honom.

Han suckade och tog ogillande emot pengarna.

-          What do you want?, frågade Louis mig och jag bara skakade på huvet.

Det spelade nog ingen roll vad jag hade svarat på den frågan, för Louis kom tillbaka med två Big Mac & CO. menyer och ställde framför oss. Vi började äta i tystnad och det enda som hördes var några pip ljud och brummanden från köket.

-          I’m sorry…, sa han helt plötsligt.

-          For what?, svarade jag chockat.

-          For all this, I’m an idiot…, sa han och tog sista tuggan av sin hamburgare.

-          No you’re not Lou!, påpekade jag.

-          But you look like a clown with all that blood and those bruises on your face., sa jag och försökte hålla mig för skratt.

-          Oh, shut up! Fix it then, sa han och log lömskt mot mig.

Vi gick in på toaletten inne på McDonald’s och jag blötte ned några papper och torkade så försiktigt jag kunde på hans ansikte.

-          Auch!, viskade han till när jag kom fram till det värsta såret.

-          Sorry!, sa jag med ångest för att ha gjort illa honom.

Jag gick närmare för att kolla hur illa såret var, men det var inte så hemskt som jag trodde, det blödde värre än va det var. Allt blod var äntligen borta, men blåmärkena syntes fortfarande och det var inget vi kunde göra något åt.

-          Well you don’t look like a clown now, you look like a guy from Avatar!, skrattade jag fram.

-          H-A-H-A very funny!, fejk skrattade han fram och kollade sedan på mig med en intensiv blick.

-           What are you looking at?, frågade jag honom och satte mig ned framför honom då han satt på toan.

-          The most beautiful eyes I’ve ever seen…, flög det snabbt ur honom.

Jag rodnade som aldrig förr. Blicken vi delade med varandra kändes som evigheter. Han lutade sig försiktigt framåt och jag gjorde detsamma, jag lade en hand på hans kind försiktigt och han lade en bakom min nacke. Louis fuktiga läppar mötte mina fylliga i en perfekt kyss. Även om vi satt inne på en toalett inne på McDonald’s så var det den mest romantiska kyss jag någonsin haft i mitt liv, känslosam. Vi avslutade kyssen försiktigt.

-          Thank you!, viskade jag fram.

-          For?, frågade han och vi ställde oss upp mitt emot varandra med båda händerna sammanflätade med varandras.

-          For saving me from that psycho!, sa jag och log.

-          I-I don’t think it’s over yet…, sa han nedstämt.

-          What do you mean?, frågade jag med rädsla.

-          If Elliot finds an interesting girl, he never letting her go…, sa han och tog ett stadigare grepp om mina händer.

-          But I promise to protect you with whole my heart., lade han snabbt till.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för väntetiden… Men det har varit mycket med skolan och utanför.

3+ till nästa (: 

All You Need Is Trust - Chapter 5

-3 timmar senare-

 

Dörren öppnas och in kommer Elliot och någon tjej som gråter. Jag ligger kvar i soffan för att inte störa.

-          So how do you feel?, frågar Fred henne samtidigt som han gör ett stort sugmärke på hennes lilla hals.

-          I am. I’m afraid., är det ända hon får ur sig.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Louis POV.

 

-          I am. I’m afraid., hör jag hur hon svagt får ur sig.

Jag kollar fundersamt på den lilla tjejen som Fred hade fått med sig. Men jag får ingen chans att se hennes ansikte innan Fred drar med sig henne in i det sovrum som jag har varit många gånger.

Av någon andledning tycker jag synd om henne. Varför? Jag känner igen de där små orden som kommer ut ur hennes mun. Jag kände mig skyldig till att ta reda på vem tjejen är.

 

-          NOOO!, skriket från sovrummet hördes ända ut.

Tjejen grät och skrek, och jag förstod vad Fred höll på med. Snabbt tog jag upp telefonen och knappade in ett sms till honom.

To Fred:

Come out just a minute

Jag hörde hur han fick smset och sekunden senare så kom han ut till mig.

-          What?, frågade han roat.

-          I take it!, sa jag seriöst.

-          Haha okay! But just to let you know, she’s very angry.

-          Did you?, frågade jag honom.

-          No!, sa han bara och gick sedan till soffan.

Jag började gå mot sovrummet, men stannade utanför då jag hörde att flickan grät som aldrig förr. Ett djupt andetag tog jag innan jag gick in rummet där jag möttes av henne sittandes i skräddarställning på sängen. Hennes ögon var rödsprängda, fulla med tårar och den lilla smink hon hade var ut kladdat i hela ansiktet.

-          Please don’t…, bad hon mig.

-          Charlie?, sa jag chockat och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det var Charlie, tjejen jag mött på klubben för några månader sedan.

-          H-howw?!, stammade hon fram.

Och så slog det mig: hon kände ju såklart inte igen mig. För det första var hon full, men sen hade också jag förändrats.

-          Can I please have your phone?,  frågade jag henne.

Försiktigt tog hon upp sin iPhone ur fickan på hennes tighta jeans som framhävde hennes fint formade ben. Hon slog sedan in koden, om jag inte såg fel så var koden ”5684”, och gav sedan telefonen till mig.

Jag klickade mig in på appen ”Kontakter” och letade sedan upp mitt egna namn och klickade in på bilden som var tagen den kvällen.

-          You know this guy?, frågade jag henne och visade henne bilden av mig för några månader sedan.

-          No, it was just a boy I met at a club months ago!, sa hon och torkade bort sina tårar.

-          Was he nice?, frågade jag och gav tillbaka hennes telefon.

-          All I remeber is that he was a really good kisser!, sa hon och rodnade.

-          If you had a chance to meet him again, would you do that?, frågade jag och satte mig bredvid henne. Hon flyttade sig en bit ifrån mig.

-          Maybe…, sa hon osäkert.

Jag bara nickade till svars och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag satt här med en riktigt snygg tjej som jag var intresserad av, men hon kände inte igen mig. Skulle jag berätta att jag var jag?

-          Why are you asking me this?, frågade hon lite osäkert och kollade på mig. Hon hade lugnat ned sig nu och det var riktigt skönt.

-          Because…, började jag lite trevande. Jag måste berätta!

-          I-I’m that guy!, sa jag och kollade ned på det grå randiga täcket som vi satt på.

-          Haha, yeah sure!, fake skrattade hon fram.

Fan! Såklart att hon inte skulle tro mig.

-          But maybe, if you can answer this question…?, frågade hon mig och byte ställning så hon nu satt på sina knän. Jag kollade på henne och gav henne en blick att hon skulle ställa frågan.

-          Which pattern had the wall that we leaned against?, frågade hon.

-          It was striped!, svarade jag säkert och hennes blick gick från full med självförtroende till helt tom. Hennes mun var nu formad som det minsta lilla ”o:et ” jag sett i hela mitt liv.

-          And the last thing you said to me before I left was “Call me later”, but I never did… And I’m so sorry for that Charlie!, sa jag och la min hand på hennes.

-          H-how? Whyy? Wha-aat? Whenn? Who!?, stammade hon fram. Eller ja, det var all thon fick fram.

-          I know I’ve change but I’m the same person!, sa jag.

Hon svarade inte, utan satt där helt förstummad.

-          I think I should go now…, sa jag lite obekvämt.

-          Oh, one thing! You’re also a good kisser, really good!, lade jag till och reste mig upp.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Har skrivit om detta typ 91282301 gånger!
men är faktiskt nöjd med detta kapitel nu :D 

5+ till nästa? 

tack till alla er som läser! glöm inte att kommentera precis vad ni tycker! kan jag göra något bättre? vill ni ha mer av något? 

-moa

All You Need Is Trust - Chapter 4

*Don’t You Worry Child, Acoustic Version* började spelas högt i högtalarna.

Jag tog tag i henne, och höll henne nära.

-          Louis!, viskade jag i hennes öra.

-          Ali!, viskade hon tillbaka.

Våra kroppar gungade i takt till musiken.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Nialls POV.

 

Louis var en riktigt schysst grabb, smart var han också. Men han verkade inte tillräckligt smart för det här. Det var bra för oss men mindre bra för honom. Ärligt talat så ville jag inte göra det här mot just honom av alla de miljoner, miljarder människor som bor på vår planet. Men jag visste vad som skulle hända annars. Så det var lika bra att göra det.

 

-          Do you think he will find a girl?, ropade Fred over den höga musiken.

-          He’s attractive and no one knows him, so yes!, ropade  jag tillbaka.

 Vi andra fyra gick ut på dansgolvet och bara väntade på signal.

 

Louis POV.

 

Med en smäll stängdes den gamla dörren in till lägenheten igen. Jag var i våran lägenhet, med tjejen vid namn Ali, och jag hade smsat grabbarna på vägen hem.

Sakta drogs vi mot sovrummet. Hon ville, men som sagt var, jag skulle vänta på grabbarna. Och just som tanken slog mig så hör jag dörren öppnas.

-          Who’s coming?, frågade Ali och drog ned mig i sängen och börja ta på mig.

-          Friends, sa jag osäkert.

-          I’m coming in one minute , sa jag och reste mig upp och mötte en förvånad blick.

 

-          And now?, frågade jag när jag mötte grabbarna i köket.

-          I’m first!, skrattade Tiego fram och började gå mot sovrummet.

 

--

 

-Dagen efter-

 

Den natten sov jag inte mycket alls. Min hjärna var fylld med tankar, bra och dåliga.

-          So Tiego she liked you!, sa Niall när vi satt inne i vardags rummet och käkade på varsin torr macka.

-          She was so small and I was too big, but it was really nice., log han nöjt fram.

-          Lou did you?, frågade Elliot och jag rycktes ut ur min egna lilla värld.

Jag skrattade lite och de förstod genast.

-          She wasn’t the best, but she made me horny. And that was the point of that so it was good!, lade jag till.

 

-          LOUIS WILLIAM TOMLINSON!, skrek mamma efter mig.

-          WHAT?!, skrek jag tillbaka från mitt rum.

-          I DON'T ALLOW YOU TO MEET NIALL AND HIS FRIENDS AGAIN. AND YOU WOULD JUST DARE TO LEAVE THIS HOUSE!, skrek hon från hallen.

Mamma hade lagt märke till tatueringen och hon hade aningar om vad jag gjorde. Vilket inte var bra. Men jag brydde mig inte om mamma längre. Hon fick tycka vad hon ville. För jag tyckte vad jag ville.

 

Snabbt packade jag ihop några kläder i en resväska och några andra nödvändiga saker.  Jag drog igen låset på väskan och gick ned till hallen där mamma stod och stirrade på mig.

-          Which word of “I don’t allow you”,  don’t you understand?, frågade hon med lugn och skakig röst.

-          Don’t!, svarade jag kanske lite för spydigt och lämnade sedan huset.

 

 

-          So did you just leave her?!, frågade Niall som hade hämtat upp mig.

Jag nickade till svar.

 

--

 

Månaderna gick och mamma hade ringt och smsat som bara den men jag svarade inte. Ibland fick jag ångest över att jag inte svara, men hon får skylla sig själv.

Vi hade festat, druckit och rökt på som vanligt, tagit hem några tjejer då och då. Inte så mycket skillnad sen innan… Men jag hade förändrats. Nya tatueringar, piercingar och ja. Men det var såhär jag ville leva. Det här var jag.

 

Killarna skulle ut och hitta någon, eftersom att det var ett tag sen. Men jag stannade hemma då jag hade slängt på mig en jäkla förkylning.

-          We’re coming soon, take care!, sa Fred och sedan gick de.

Jag slängde mig ned på soffan och satte på den stora Tv:n. Efter mycket zappande mellan alla olika kanaler så blev det fotboll, som vanligt.  

 

-3 timmar senare-

 

Dörren öppnas och in kommer Elliot och någon tjej som gråter. Jag ligger kvar i soffan för att inte störa.

-          So how do you feel?, frågar Fred henne samtidigt som han gör ett stort sugmärke på hennes lilla hals.

-          I am. I’m afraid., är det ända hon får ur sig.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt, förlåt, förlåt.

har verkligen inte hunnit med pga, prov, läxor, träningar..

det här är det sämsta kapitlet jag har skrivit, och det är alldeles för mycket hopp fram i tiden..

men jag hoppas ni fortsätter läsa! för nu kommer det börja hända grejer!

3+ till nästa? :)

 

All You Need Is Trust - Chapter 3

’Niall kanske hade rätt, jag har aldrig varit såhär förut. Men det kändes så… Bra på något sätt. Jag kände mig för en gångs skull fri. Jag är 19 år, men mamma skyddar mig som att jag är 5. Hon måste lära sig att dra ut på gränserna. Hon tror att jag är den skötsamma eleven som har bästa betyg i allt, vilket jag är och har, men ibland måste man bara få ändra på sig.’

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

-TRE MÅNADER SENARE-

Louis POV.

Den kyliga månaden Januari hade precis börjat, och Niall och jag hade börjat umgåtts mer och mer, och även med hans andra kompisar.  Mamma och jag blev mer och mer osams för varje dag som gick, hon gillade inte Niall, men det gjorde jag. Hon sa även att jag började bli precis som honom, bara för att jag har börjat gått på fester, dricka och röka. Och ja, jag hade börjat röka. Jag visste själv att det inte var bra överhuvudtaget, men det bara blev så.

 

--

 

-          Are you coming with us to the Tattoo Shop now or are you going home?, frågade Fred när vi satt och glodde i hans unkla lilla lägenhet.

-          I’m coming with you if that’s okay?!, sa jag och plockade upp en cigarett ur byxfickan.

-          It’s  always okay!, sa Niall.

Tatueringsstudion låg bara några hundra meter ifrån hans hus, så vi var där nästan direkt. Väl inne i den mörklagda studion så hälsade dem andra på tatueraren som de tycktes känna bra. Vi alla slog oss ned i varsin fåtölj, som stod runt ett litet bord med massa pärmar på.

-          So you wanted a ”group tattoo”?, frågade tatueraren och bläddrade bland sina pärmar.

-          Yeah, a jigsaw!, sa Tiego och slängde fram ett ihop skrynklat kuvert med bilden på pusselbiten i.

-          Let’s go then!, sa tatueraren och och började gå iväg.

Alla reste sig ur dem hårda gamla fåtöljerna och följde efter killen som fyra hundvalpar.

-          Are you coming Lou?, frågade Elliot som reagerat på att jag fortfarande satt kvar.

-          No I stay here!, sa jag och log mot honom.

-          But you’re in the group man! You also need a tattoo!, sa Fred och vinkade mot mig att jag skulle komma till dem.

’Jag? Med i gruppen? Det betyder att jag också ska tatuera mig. Första tatueringen, och mamma kommer döda mig seriöst. Men jag kunde inte svika dem. Dem var ju ändå mina bästa vänner!’

 

-          Do you have a tattoo since before?, frågade tatueraren vid namn Nick.

-          Nope!, sa jag och granskade honom medans han tvättade av min hud.

Han satte igång att tatuera in pusselbiten på min vänstra handled, precis som han hade gjort på dem andra innan. Den lilla nålen slog igenom min hud, fort som blixten. Det var en känsla som att någon brände med eld på dig, men samtidit peta dig med något riktigt vasst. Smärtan fanns där, men den var inte så hemsk som andra förklarade den.

 

Väl klara hos tatueraren så tackade vi för jobbet och drog sedan där ifrån.

-          I think we should go to our place and just chill and get high!, skrattade Tiego fram och alla höll med.

Jag småsprang lite på den asfalteradevägen, som nu var full med snö, för att komma ikapp Niall som gick längst fram.

-          Our place?, viskade jag lågt till honom.

-          Yeah, we five own an little apartment., viskade han tillbaka.

-          And I’ve never been high before…, viskade jag ännu lägre.

-          Then you’ll love it!, sa han i normalt tonläge.

 

--

 

Vi satt nu, stup fulla och höga, i vår sunkiga lilla lägenhet, som luktade stark av alkohol och rök. Ölburkar, vinflaskor hämt-mat och massa annat skit lågt slängt lite här och där. Men jag trivdes.

Som jag sa innan, jag kände mig fri när jag var med grabbarna och ”betedde” mig såhär. Men jag har aldrig känt mig så fri som när jag var hög.

 

 

-          Hey guys do you remember the little hot girl we took here, before Lou came?, sluddrade Tiego.

-          Omg, she made me so horny!, påpekade Niall.

-          I remember that we fought who was going to “make her scream” first!, skrattade Elliot.

-          So this is what you guys do?, fick jag ur mig skrattandes.

-          No not anymore, everyone knows what we’re doing now so.., sa Fred lite kyligt.

-          I can fix it!, sa jag fullt seriöst.

Alla tittade på varandra och dem verkade förstå.

-          We’re going to the club just some streets away from here!, sa Fred och alla gick och drog på sig lite snyggare kläder och började fixa sig.

 

Framme i klubben drog killarna bort någon annanstans och jag gick iväg på min jakt.

”Find a hot girl, our age. Make out with her, NO MORE. Then take here home and text us.”, orden dem hade sagt ekade i mitt huvud. Något längst ned i ryggraden intalade mig ’nej gör det inte’, men hjärnan tog över.

Jag vinglade ut på det trånga, varma dansgolvet. En medel lång tjej med långt brun hår ned till midjan bytte blick med mig och jag staplade mig fram till henne. Hon var minst lika full som jag, dock inte lika hög.

*Don’t You Worry Child, Acoustic Version* började spelas högt i högtalarna.

Jag tog tag i henne, och höll henne nära.

-          Louis!, viskade jag i hennes öra.

-          Ali!, viskade hon tillbaka.

Våra kroppar gungade i takt till musiken.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Nu sitter jag antagligen i London och fangirlar som tusan!

Hoppas alla ni har det bra! 
Uppdaterar sen när jag kommer hem :D
 

-moa

All You Need Is Trust - Chapter 2

Efter en lite promenad från Nandos var vi framme vid festen hos Destiny. Vi gick smidigt in och plötsligt hade Fred, Elliot och Tiego försvunnit åt olika håll, medans Niall och jag på väg mot baren.

-          What do you want?, frågade Niall mig efter han hade beställt sitt.

-          You know.., hann jag säga innan han avbröt mig.

-          Just a beer for him!

-          Niall you know that I don’t drink., sa jag, men kände direkt att Niall inte skulle bry sig om det.

-          Lou, you drinks., sa han och gav mig ölen.

-          Yep, but it’s not fun., sa jag och tog sedan en klunk.

-          It’s fun after a pair of beers!, sa han och blinkade åt mig innan han drog med mig ut på dans golvet.

’Det här kommer inte sluta gott…!’, tänkte jag för mig själv.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Louis POV.

Klockan visste jag inte vad den va, men jag visste att jag hade druckit mer än vanligt.  Niall och jag hade hängt runt hela kvällen, han hade fångat upp nån tjej och gått nästan fullt ut. Men jag hade hållit mig undan när det gällde det, för jag var inte den typen av person. Tjejer är inte riktigt min grej. När jag väl tänker efter så har jag nog aldrig ens haft ett riktigt förhållande.

-          Niall where’s the others?, sluddrade jag ur mig och syftade på Tiego, Fred och Elliot.

-          Probably laying around with girls, skrattade Niall och drack sin vodka.

-          And, Mr Love-Hater. Why haven’t you maked out with someone yet?! That’s the point of parties, sa Niall och reste sig up.

-          I’m not Mr Love-Hater, sa jag och började gå med honom.

-          Everyone is making out with everyone, look!, sa han och pekade på en tjej och en kille som stod i ett hörn. Och plötsligt gick tjejen till en annan kille.

-          Hey I’m going to grab some more beer, I’ll be right back!, babblade Niall på och gick sedan.

Och sekunden senare kom en kort, söt tjej med långt, brun-blont hår fram till mig. Jag granskade henne tveksamt, och jag såg i hennes blick vad hon ville. Jag vet inte vad som flög i mig men, jag tog ett stadigt grepp om hennes midja och drog henne närmare. Hon la sina armar runt min hals, och vi var så nära att jag kände hennes andedräkt, en stark blandning av alkohol och cigarett. Hon snuddade försiktigt sina läppar mot mina, bara för att ha bekräftelse, och jag gav snabbt svar genom att trycka mina läppar mot hennes. Hennes händer flög upp i mitt hår, mina drogs ned och grep tag om hennes rumpa. Vi började försiktigt röra oss mot den randiga väggen som bara var ett par meter bakom oss. Hon ställde sig med ryggen mot väggen och våra tungor började leka som aldrig förr. Plötsligt avslutade hon och jag lutade mig mot väggen, med en hand på vardera sida om hennes kropp som var dubbelt så liten som min.

-          Charlie, sa hon och log genant mot mig.

-          Louis, svarade jag och log.

En svag harkling hördes bakom oss.

-          I’m sorry if I disturbed you, sa nån och jag vände mig mig hastigt om.

-          Oh, hi Niall!, sa jag förvånat och Charlie sa ett nästan ohörbart litet ”hi”.

-          I’m going home now, so are you coming with me or..?, sa Niall med ett retsamt flin.

-          Yeah, meet me outside in 5!, sa jag och log.

Niall gick genast iväg, och jag visste att jag skulle få mycket frågor efter det här.

-          I’m, so sorry!, sa jag med skuld i rösten.

-          Just call me later., sa Charlie och kollade mig djupt i ögonen.

 

Charlie och jag bytte snabbt nummer, och jag gick sedan lite småvingligt ut ur det stora huset. Där ute mötte jag Niall som stod och blossade på en cigarett.

-          Can I have one?, frågade jag osäkert när jag ställde mig bredvid honom.

-          Sure, sa han och gav mig en.

-          Can I sleep at yours tonight? My mum is going to kill me if she sees that I’m drunk and have smoked…, sa jag ärligt och tog ett djupt andetag från cigaretten.

Långsamt började vi gå hem till Niall som inte bodde så värst långt här ifrån. Efter vi hade gått en stund på Londons tomma gator utan att säga ett ord till varandra så tog Niall initiativet.

-          So, Mr Love-Lover who was that pretty girl?, sa han och knuffade lite lätt på mig.

-          I have no idea…, erkände jag och just då insåg jag att jag verkligen inte visste vem hon var.

 

--

 

Jag reste mig hastigt upp, var alldeles kallsvettig och hade en jädrans huvudvärk. Det blixtrade till i mitt huvud så jag var tvungen att lägga mig ned igen. Frågande kollade jag mig omkring i det blåa stora rummet, och jag kom på, jag är ju hos Niall.

-          Oh morning sleepy head. Hangover?, skrattde Niall fram när han kom bärandes på en bricka med frukost på.

-          Hangover like never before!, suckade jag och tog en klunk av det tea som han kommit med.

-          I’ve never seen you like that before!, skrattade han och satte sig bredvid mig.

Jag visste att vi var ute och festade igår, men mer än så kom jag inte ihåg.

-          You don’t remember, right?, påpekade han precis som att han hade läst mina tankar.

Jag skakade på huvet, och det kändes som att allt runt mig ramlade omkull.

-          First, you drank as hell!, säger han och skrattar lite försiktigt.

’Detta bådar inte gott’, flyger runt i mitt huvud.

-          Second, you smoked. And the craziest, you made out with a random girl. I’m used to see you as the “shy and quiet one”, sa han förvånat.

‘Jag? Rökte, drack, hånglade upp en random tjej. Vad höll jag på med? *Flashbacks flög igenom mitt huvud, ”Hennes stora bruna hundvalpsögon fångade upp mina, vi drog emot varandra precis som två magneter* Om någon någonsin får reda på det här så är jag så körd.’

-          How much did you see?, frågade jag Niall skyldigt.

-          Um, it looked like a real love movie, that much did I see…, sa han och kliade sig i håret.

 

--

 

-          Where were you last night?!, frågade mamma med en arg ton i rösten, när jag steg in genom dörren.

-          I said that I was going to Nialls., sa jag och drog av mig jackan.

-          Only Niall?, frågade hon och gav mig en stor kram

-          His friends…, sa jag med en suck.

-          Have you smoked?!

-          No mum! And if I have, it’s not a big deal. I’m 19, sa jag och försökte låta så övertygande som möjligt.

-          Don’t lie to me Louis.

Jag gick där ifrån, efter som att jag verkligen inte orkade ta detta nu. Smidigt gick jag in på mitt stökiga rum och la mig i den obäddade sängen.

’Niall kanske hade rätt, jag har aldrig varit såhär förut. Men det kändes så… Bra på något sätt. Jag kände mig för en gångs skull fri. Jag är 19 år, men mamma skyddar mig som att jag är 5. Hon måste lära sig att dra ut på gränserna. Hon tror att jag är den skötsamma eleven som har bästa betyg i allt, vilket jag är och har, men ibland måste man bara få ändra på sig.’

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Hej all super fina läsare, tack för den fina responsen jag fick på första delen! 

Här har ni då del 2, 

5+ till nästa klarar vi va? :)


*NOTERA' Jag kommer på Torsdag åka till London för att kolla på våra älskade grabbar. Och kommer inte hem förrens på Söndag. Vilket innebär att jag kommer läga ut ett tidsinställt inlägg på Lördag eller något liknande! Så ni får gå in här och kolla !

Och tack igen<3

- moa

 

All You Need Is Trust - Chapter 1

 

Louis POV. 

Det var fredag och alla eleverna bara satt och väntade på att dagen skulle vara slut, och plötsligt så ringde skolklockan högt och jag såg hur alla eleverna rasade ut med en jädrans fart. Jag var inte den som tog så mycket plats, men jag var heller inte blyg. Snabbt men prydligt packade jag ihop mina saker och gick ut ur klassrummet där jag mötte Niall.

-          Hey man, why are you  the one who's coming out last? You’re always the one who’s coming out first!, sa Niall och skrattade.

-          Because I’m not in a rush, I’m not going to Destiny’s party tonight!, sa jag lite irriterat då jag visste att Niall ville ha med mig dit.

Niall och jag har varit kompisar sedan lekskolan. Men nu på senaste år har vi glidit ifrån, Niall har skaffat nya kompisar och jag också.

-          Oh c’mon?!, sa han medans vi började gå mot skåpen.

-          Why? You know that I don’t drink, and who should I go with? The math-geek Thomas?!, sa jag och skrattade försiktigt.

-          No, me?, sa Niall och blev genast lite mer seriös.

-          I don’t know… You’re going with your mates. And they hate me!

-          Louis, you’ve never met them!? Just because they have tattoos and piercings, don’t mean that they will hate you! I have tattoos and piercings, and I don’t hate you!

-          But you know, I’m just not their type of person!

-          Oh god. Meet me at Nandos 8 o’clock., sa han och gick sedan iväg.

’Typsikt Niall…’ tänkte jag för mig själv medans jag låste in mina saker i skåpet.

 

--

 

Jag knäppte sista knappen på den blå-rutiga skjortan jag hade på mig, och drog sedan handen genom håret för att fixa till det lite. Jag slog en snabb blick mot klockan för att kolla vad klockan va, 19:55.

-          Oh, shit! I’m going to be late!, sa jag för mig själv.

Fort tog jag tag i min jacka och telefonen och sprang ned för trappan.

-          Boo where are you going?!, frågade mamma som nu stod och granskade mig medans jag drog på mig mina Vans.

-          Um, I’m going to Nialls place, sa jag stressat.

-          Niall, Niall Horan?, sa hon lite osäkert.

-          Yeah mum.., sa jag och pussade henne snabbt på kinden innan jag gick ut i det dunkla höstvädret.

När Niall och jag var mindre så bodde vi nästan hos varandra. Vi var verkligen bästa kompisar. När vi bytte upp till den högre skolan så gled vi bara ifrån varandra och nu när vi har tappat kontakten så har han förändrats, visst alla förändras, men har har blivit mer utåt. Han har skaffat massa tatueringar, piercings, han dricker och röker ofta. Mamma gillar inte den ”nya Niall”, och hon har varnat mig för att jag inte ska hamna fel, och jag vet mycket väl vad hon menar. Men för mig är Niall samma person, och det är väll ändå insidan som räknas?

-          Hey mate, sorry I’m late.. It was mum!, flåsade jag till Niall som stod utanför Nandos och väntade.

-          Haha nothing to say sorry about! Fred, Elliot and Tiego are coming in 5 minutes!, sa han medans vi började gå in.

-          Niall, what if they hate me?, frågade jag när vi satt oss vid ett stor bord.

-          They won’t Lou!

Tre killar i min och Nialls ålder kom in skrattandes och satte sig ned vi vårt bord.

-          What’s up?, frågade Niall och hälsade på alla med en rejäl handskakning.

Dem såg precis ut som Niall, tatueringar, piercings, ja allmänt badass. Folk skulle säkert bli rädda för dem om de träffade dem. Men jag känner mig mer än trygg i Nialls sällskap.

-          So this is Louis?, frågade en av killarna.

-          Yeah!, svarade jag och stäckte fram handen.

Han svarade rejält och presenterade sig som Elliot.

-          I’m Tiego, sa den andre och hälsade.

-          And I’m Fred!, sa den siste och hälsade precis som dem andra.

 

--

 

Efter en lite promenad från Nandos var vi framme vid festen hos Destiny. Vi gick smidigt in och plötsligt hade Fred, Elliot och Tiego försvunnit åt olika håll, medans Niall och jag på väg mot baren.

-          What do you want?, frågade Niall mig efter han hade beställt sitt.

-          You know.., hann jag säga innan han avbröt mig.

-          Just a beer for him!

-          Niall you know that I don’t drink., sa jag, men kände direkt  att Niall inte skulle bry sig om det.

-          Lou, you drinks., sa han och gav mig ölen.

-          Yep, but it’s not fun., sa jag och tog sedan en klunk.

-          It’s fun after a pair of beers!, sa han och blinkade åt mig innan han drog med mig ut på dans golvet.

’Det här kommer inte sluta gott…!’, tänkte jag för mig själv.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så vad tyckte ni om första? Alltid lite segt såhär i början.. *NOTERA' Louis eller Niall är inte med i One Direction.
One Direction existerar inte i denna ff :)
 
-moa