All You Need Is Trust - Chapter 1
Louis POV.
Det var fredag och alla eleverna bara satt och väntade på att dagen skulle vara slut, och plötsligt så ringde skolklockan högt och jag såg hur alla eleverna rasade ut med en jädrans fart. Jag var inte den som tog så mycket plats, men jag var heller inte blyg. Snabbt men prydligt packade jag ihop mina saker och gick ut ur klassrummet där jag mötte Niall.
- Hey man, why are you the one who's coming out last? You’re always the one who’s coming out first!, sa Niall och skrattade.
- Because I’m not in a rush, I’m not going to Destiny’s party tonight!, sa jag lite irriterat då jag visste att Niall ville ha med mig dit.
Niall och jag har varit kompisar sedan lekskolan. Men nu på senaste år har vi glidit ifrån, Niall har skaffat nya kompisar och jag också.
- Oh c’mon?!, sa han medans vi började gå mot skåpen.
- Why? You know that I don’t drink, and who should I go with? The math-geek Thomas?!, sa jag och skrattade försiktigt.
- No, me?, sa Niall och blev genast lite mer seriös.
- I don’t know… You’re going with your mates. And they hate me!
- Louis, you’ve never met them!? Just because they have tattoos and piercings, don’t mean that they will hate you! I have tattoos and piercings, and I don’t hate you!
- But you know, I’m just not their type of person!
- Oh god. Meet me at Nandos 8 o’clock., sa han och gick sedan iväg.
’Typsikt Niall…’ tänkte jag för mig själv medans jag låste in mina saker i skåpet.
--
Jag knäppte sista knappen på den blå-rutiga skjortan jag hade på mig, och drog sedan handen genom håret för att fixa till det lite. Jag slog en snabb blick mot klockan för att kolla vad klockan va, 19:55.
- Oh, shit! I’m going to be late!, sa jag för mig själv.
Fort tog jag tag i min jacka och telefonen och sprang ned för trappan.
- Boo where are you going?!, frågade mamma som nu stod och granskade mig medans jag drog på mig mina Vans.
- Um, I’m going to Nialls place, sa jag stressat.
- Niall, Niall Horan?, sa hon lite osäkert.
- Yeah mum.., sa jag och pussade henne snabbt på kinden innan jag gick ut i det dunkla höstvädret.
När Niall och jag var mindre så bodde vi nästan hos varandra. Vi var verkligen bästa kompisar. När vi bytte upp till den högre skolan så gled vi bara ifrån varandra och nu när vi har tappat kontakten så har han förändrats, visst alla förändras, men har har blivit mer utåt. Han har skaffat massa tatueringar, piercings, han dricker och röker ofta. Mamma gillar inte den ”nya Niall”, och hon har varnat mig för att jag inte ska hamna fel, och jag vet mycket väl vad hon menar. Men för mig är Niall samma person, och det är väll ändå insidan som räknas?
- Hey mate, sorry I’m late.. It was mum!, flåsade jag till Niall som stod utanför Nandos och väntade.
- Haha nothing to say sorry about! Fred, Elliot and Tiego are coming in 5 minutes!, sa han medans vi började gå in.
- Niall, what if they hate me?, frågade jag när vi satt oss vid ett stor bord.
- They won’t Lou!
Tre killar i min och Nialls ålder kom in skrattandes och satte sig ned vi vårt bord.
- What’s up?, frågade Niall och hälsade på alla med en rejäl handskakning.
Dem såg precis ut som Niall, tatueringar, piercings, ja allmänt badass. Folk skulle säkert bli rädda för dem om de träffade dem. Men jag känner mig mer än trygg i Nialls sällskap.
- So this is Louis?, frågade en av killarna.
- Yeah!, svarade jag och stäckte fram handen.
Han svarade rejält och presenterade sig som Elliot.
- I’m Tiego, sa den andre och hälsade.
- And I’m Fred!, sa den siste och hälsade precis som dem andra.
--
Efter en lite promenad från Nandos var vi framme vid festen hos Destiny. Vi gick smidigt in och plötsligt hade Fred, Elliot och Tiego försvunnit åt olika håll, medans Niall och jag på väg mot baren.
- What do you want?, frågade Niall mig efter han hade beställt sitt.
- You know.., hann jag säga innan han avbröt mig.
- Just a beer for him!
- Niall you know that I don’t drink., sa jag, men kände direkt att Niall inte skulle bry sig om det.
- Lou, you drinks., sa han och gav mig ölen.
- Yep, but it’s not fun., sa jag och tog sedan en klunk.
- It’s fun after a pair of beers!, sa han och blinkade åt mig innan han drog med mig ut på dans golvet.
’Det här kommer inte sluta gott…!’, tänkte jag för mig själv.
