-          H-how? Whyy? Wha-aat? Whenn? Who!?, stammade hon fram. Eller ja, det var allt hon fick fram.

-          I know I’ve change but I’m the same person!, sa jag.

Hon svarade inte, utan satt där helt förstummad.

-          I think I should go now…, sa jag lite obekvämt.

-          Oh, one thing! You’re also a good kisser, really good!, lade jag till och reste mig upp.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Charlies POV.

Du kan inte mena allvar att det där var den snygga killen som jag hånglade upp på den där festen för ett tag sen. Har var fortfarande riktigt jäkla snygg, men vad hade hänt lixom? Jag borde vara rädd för honom, eftersom hans vän nästa våldtagit mig nyss. Men det var något med Louis som jag inte kunde sätta fingret på…

-          NO, stay!, sa jag och kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken.

Han vände sig om, la hans finger på hans läppar och gav mig ett ”schh”.

-          Charlie I’ll get you out of here, just be quiet!, viskade han fram och satte sig bredvid mig igen.

-          Don’t do that for me!, bad jag honom.

-          I want to!, kontrade han med och gick sedan ut igen.

-          Just let her go man, she’s my friend!, hörde jag hur Lou sa till sin kompis.

-          No, she’s mine now!, skrattade hans äckliga kompis fram och man hörde hur alkohol påverkad han var.

-          LET HER GO!, Louis höjde rösten.

-          YOU CAN GO! AND TAKE THE SLUT WITH YOU!, skrek kompisen tillbaka, en smäll hördes , och det var tydligt att han slog till Louis. En smäll till, och ännu en tredje som. Den tredje lät som att jorden rasade samman.

Jag måste göra något. Jag kan inte bara sitta här.

Jag tog beslutet och gick ostabilt ut ur sovrummet. Louis satt mot väggen, blodet var överallt och slaget hade kommit mitt på näsan. Jag sprang okontrollerat fram till honom, satte mig på knä framför honom och lade försiktigt handen på hans kindben, det ända stället där han inte hade blod eller blåmärken. Han öppnade ögonen, och när han såg att det var jag så blixtrade något till i hans ögon.

-          Charlie come with me!, sa Louis och drog snabbt upp mig på benen.

-          Where are we going?, frågade jag honom men insåg direkt efter att det var den oviktigaste frågan just nu.

-          YOU’RE NOT GOING ANYWHERE!, den starka rösten ekade bakom oss medans vi sprang ut på Londons gator.

Louis och jag satt nu inne på McDonald’s, det enda stället som var öppet just nu, och klockan var lite över tolv. Hans ansikte hade vi hastigt torkat av med några servetter vi funnit på någon bänk, men man såg fortfarande blodet, och blåmärkena var värst.

-          Do you want something?, frågade jag Louis.

-          If I had money I would buy the whole place..!, skrattade han stelt fram

-          Well I have like £10 left…, sa jag och lade upp pengarna framför honom.

-          No, no way!, sa han bestämt och sköt tillbaka pengarna till mig.

-          Take them., sa jag och tvingade honom.

Han suckade och tog ogillande emot pengarna.

-          What do you want?, frågade Louis mig och jag bara skakade på huvet.

Det spelade nog ingen roll vad jag hade svarat på den frågan, för Louis kom tillbaka med två Big Mac & CO. menyer och ställde framför oss. Vi började äta i tystnad och det enda som hördes var några pip ljud och brummanden från köket.

-          I’m sorry…, sa han helt plötsligt.

-          For what?, svarade jag chockat.

-          For all this, I’m an idiot…, sa han och tog sista tuggan av sin hamburgare.

-          No you’re not Lou!, påpekade jag.

-          But you look like a clown with all that blood and those bruises on your face., sa jag och försökte hålla mig för skratt.

-          Oh, shut up! Fix it then, sa han och log lömskt mot mig.

Vi gick in på toaletten inne på McDonald’s och jag blötte ned några papper och torkade så försiktigt jag kunde på hans ansikte.

-          Auch!, viskade han till när jag kom fram till det värsta såret.

-          Sorry!, sa jag med ångest för att ha gjort illa honom.

Jag gick närmare för att kolla hur illa såret var, men det var inte så hemskt som jag trodde, det blödde värre än va det var. Allt blod var äntligen borta, men blåmärkena syntes fortfarande och det var inget vi kunde göra något åt.

-          Well you don’t look like a clown now, you look like a guy from Avatar!, skrattade jag fram.

-          H-A-H-A very funny!, fejk skrattade han fram och kollade sedan på mig med en intensiv blick.

-           What are you looking at?, frågade jag honom och satte mig ned framför honom då han satt på toan.

-          The most beautiful eyes I’ve ever seen…, flög det snabbt ur honom.

Jag rodnade som aldrig förr. Blicken vi delade med varandra kändes som evigheter. Han lutade sig försiktigt framåt och jag gjorde detsamma, jag lade en hand på hans kind försiktigt och han lade en bakom min nacke. Louis fuktiga läppar mötte mina fylliga i en perfekt kyss. Även om vi satt inne på en toalett inne på McDonald’s så var det den mest romantiska kyss jag någonsin haft i mitt liv, känslosam. Vi avslutade kyssen försiktigt.

-          Thank you!, viskade jag fram.

-          For?, frågade han och vi ställde oss upp mitt emot varandra med båda händerna sammanflätade med varandras.

-          For saving me from that psycho!, sa jag och log.

-          I-I don’t think it’s over yet…, sa han nedstämt.

-          What do you mean?, frågade jag med rädsla.

-          If Elliot finds an interesting girl, he never letting her go…, sa han och tog ett stadigare grepp om mina händer.

-          But I promise to protect you with whole my heart., lade han snabbt till.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för väntetiden… Men det har varit mycket med skolan och utanför.

3+ till nästa (: