-          Thank you!, viskade jag fram.

-          For?, frågade han och vi ställde oss upp mitt emot varandra med båda händerna sammanflätade med varandras.

-          For saving me from that psycho!, sa jag och log.

-          I-I don’t think it’s over yet…, sa han nedstämt.

-          What do you mean?, frågade jag med rädsla.

-          If Elliot finds an interesting girl, he never letting her go…, sa han och tog ett stadigare grepp om mina händer.

-          But I promise to protect you with whole my heart., lade han snabbt till.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Charlies POV.

-          Lou… I’m really scared!, erkände jag.

-          Don’t be love!, sa han och vi gick ut mot vårat bord igen.

-          I’m going to call Niall so he can drive you home., lade han till.

Vi satte oss ned bredvid varandra på ”soffan” i tystnad och jag lutade mitt huvud mot hans axel och suckade.

Skulle jag berätta? Jag var tvungen att göra det någon gång.                    

-          Can you keep a secret?, frågade jag honom, satte mig i skräddarställning i ”soffan” och kollade på honom.

-          Promise…, svarade han.

Jag tog ett djupt andetag och tog till mig modet.

-          When I was three my mum and dad had a divorce. I didn’t really knew what that was then. But I lived with my mum until I was around ten-eleven years old, then the big problems came… She had to move to Australia because of her work, and I had to move to my dad, that I hadn’t met for seven-eight years. I knew that I was going to miss my mum, but I also thought that it would be fun to live with my dad. Mum said that she was going to be away for three years or so. I moved to my dad, it was good because he lived like a mile away so it wasn’t a long move. During the first year, mum called me at least once a day. The years went and mom and I slowly fell apart, I grew older and I started to recognize things…, berättade jag och började nu gråta.

-          My dad started to take drugs and drank very, very much alcohol. I called my mum, but every time I called she didn’t answer. When I was fourteen my dad betted me every day and he threatened me that if I told the police, he would kill me. So I didn’t tell the police. I lived in a jail… I wasn’t able to go out and meet my friends because of my dad, he didn’t let me out. One day when I came home from school I think I was around sixteen, he had been drinking too much alcohol and had taken too much drugs, he locked me at his bed and was about to rape me. In some way I was able to get loose and managed to run away, and all I had was my phone and phone charger, and £25 pounds… Since that day, for two years now I have lived at friends’ places and yeah… I’m working really hard every day just to get money, and my education is very bad so I can’t get a good job and I can’t get a long lasting job… When Elliot took me at your place and was going to rape me, flashbacks from all the time with my came. And I still don’t talk to my parents…

Jag pustade lätt ut och fick en skön känsla av att äntligen ha fått berätta detta för någon, det kändes som en av alla de hundra stenarna föll ifrån mig.

-          I’m sorry if it was too much…, sa jag skamset och kollade på Louis.

Louis POV.

Allt detta Charlie just hade berättat var hur hemskt som helst, jag visste inte vart jag skulle ta vägen... Och att allt detta hade hänt henne, det är inget man kan tro om henne när man bara kollar på henne. Om detta skulle hänt mig så skulle jag nog inte ens leva längre. Charlie var en väldigt stark person.

-          Charlie… THIS is absolutely nothing to say sorry for., sa jag och kunde inte hålla tårarna inne, dem började sakta rulla ned för mina kinder.

Vi detta tillfälle insåg jag att Charlies hemska upplevelse, var en ungefärlig version av mitt liv. Jag insåg hur dum jag var. Hur dumt jag har betett mig. Hur hemsk jag var. Varför valde jag fel väg?

-          Don’t cry Lou, I’m going to cry a river if you start crying!, halv skrattade Charlie fram bland tårarna. Och ett brett leende kom fram från mig.

-          But Charlie where are you going now?, frågade jag henne och torkade bort tårarna från hennes kind.

-          Um… Probably to that disgusting pizza guy…, sa hon och gjorde en äcklad min.

-          Come and stay at my place… Just tonight!, sa jag och visste att hon skulle säga nej eftersom att Elliot också bodde med oss.

Hon svarade inte utan tittade bara ned på soffan där vi satt.

-          Please Charlie… We’re four and he’s one!, försökte jag övertala henne.

-          How do you know that Niall and Tiego are on our side…, sa hon med blicken fäst i saffan fortfarande.

-          Because I know that!, sa jag och betonade ordet know.

Hon nickade försiktigt.

--

-          ARE YOU FUCKING SERIOUS?!, skrek Niall när vi precis hade berättat för honom vad Elliot hade gjort mot Charlie.

-          Yeah…, svarade Charlie svagt.

-          I’M GOING TO KILL HIM!, skrek han till igen och slog handen mot ratten.

-          Niall just chill out, don’t kill him. Just protect Charlie., sa Louis lungnande.

Väl hemma hos oss så gick Niall in först, Charlie och jag stannade utanför, Niall snackade med Tiego, han gick lätt med på det. När Niall började snacka med Elliot där inne så blev det mer högljutt… Skrik, slag, kastandes med olika saker hördes. Helt plötsligt slängdes dörren upp och ut kom en blå slagen och arg Elliot.

-          I’M GOING TO FIND YA. AND DON’T TRUST THESE BOYS THEY AREN’T THE ONES THAT YOU THINK THAT THEY ARE!!, skrek han Charlie rakt upp i ansiktet.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Väldigt mycket info i ett kapitel!

Charlies bakgrund.., hmm :/

hehe, men nu händer det grejer! ^^
3+ till nästa (:

-moa