*Don’t You Worry Child, Acoustic Version* började spelas högt i högtalarna.

Jag tog tag i henne, och höll henne nära.

-          Louis!, viskade jag i hennes öra.

-          Ali!, viskade hon tillbaka.

Våra kroppar gungade i takt till musiken.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Nialls POV.

 

Louis var en riktigt schysst grabb, smart var han också. Men han verkade inte tillräckligt smart för det här. Det var bra för oss men mindre bra för honom. Ärligt talat så ville jag inte göra det här mot just honom av alla de miljoner, miljarder människor som bor på vår planet. Men jag visste vad som skulle hända annars. Så det var lika bra att göra det.

 

-          Do you think he will find a girl?, ropade Fred over den höga musiken.

-          He’s attractive and no one knows him, so yes!, ropade  jag tillbaka.

 Vi andra fyra gick ut på dansgolvet och bara väntade på signal.

 

Louis POV.

 

Med en smäll stängdes den gamla dörren in till lägenheten igen. Jag var i våran lägenhet, med tjejen vid namn Ali, och jag hade smsat grabbarna på vägen hem.

Sakta drogs vi mot sovrummet. Hon ville, men som sagt var, jag skulle vänta på grabbarna. Och just som tanken slog mig så hör jag dörren öppnas.

-          Who’s coming?, frågade Ali och drog ned mig i sängen och börja ta på mig.

-          Friends, sa jag osäkert.

-          I’m coming in one minute , sa jag och reste mig upp och mötte en förvånad blick.

 

-          And now?, frågade jag när jag mötte grabbarna i köket.

-          I’m first!, skrattade Tiego fram och började gå mot sovrummet.

 

--

 

-Dagen efter-

 

Den natten sov jag inte mycket alls. Min hjärna var fylld med tankar, bra och dåliga.

-          So Tiego she liked you!, sa Niall när vi satt inne i vardags rummet och käkade på varsin torr macka.

-          She was so small and I was too big, but it was really nice., log han nöjt fram.

-          Lou did you?, frågade Elliot och jag rycktes ut ur min egna lilla värld.

Jag skrattade lite och de förstod genast.

-          She wasn’t the best, but she made me horny. And that was the point of that so it was good!, lade jag till.

 

-          LOUIS WILLIAM TOMLINSON!, skrek mamma efter mig.

-          WHAT?!, skrek jag tillbaka från mitt rum.

-          I DON'T ALLOW YOU TO MEET NIALL AND HIS FRIENDS AGAIN. AND YOU WOULD JUST DARE TO LEAVE THIS HOUSE!, skrek hon från hallen.

Mamma hade lagt märke till tatueringen och hon hade aningar om vad jag gjorde. Vilket inte var bra. Men jag brydde mig inte om mamma längre. Hon fick tycka vad hon ville. För jag tyckte vad jag ville.

 

Snabbt packade jag ihop några kläder i en resväska och några andra nödvändiga saker.  Jag drog igen låset på väskan och gick ned till hallen där mamma stod och stirrade på mig.

-          Which word of “I don’t allow you”,  don’t you understand?, frågade hon med lugn och skakig röst.

-          Don’t!, svarade jag kanske lite för spydigt och lämnade sedan huset.

 

 

-          So did you just leave her?!, frågade Niall som hade hämtat upp mig.

Jag nickade till svar.

 

--

 

Månaderna gick och mamma hade ringt och smsat som bara den men jag svarade inte. Ibland fick jag ångest över att jag inte svara, men hon får skylla sig själv.

Vi hade festat, druckit och rökt på som vanligt, tagit hem några tjejer då och då. Inte så mycket skillnad sen innan… Men jag hade förändrats. Nya tatueringar, piercingar och ja. Men det var såhär jag ville leva. Det här var jag.

 

Killarna skulle ut och hitta någon, eftersom att det var ett tag sen. Men jag stannade hemma då jag hade slängt på mig en jäkla förkylning.

-          We’re coming soon, take care!, sa Fred och sedan gick de.

Jag slängde mig ned på soffan och satte på den stora Tv:n. Efter mycket zappande mellan alla olika kanaler så blev det fotboll, som vanligt.  

 

-3 timmar senare-

 

Dörren öppnas och in kommer Elliot och någon tjej som gråter. Jag ligger kvar i soffan för att inte störa.

-          So how do you feel?, frågar Fred henne samtidigt som han gör ett stort sugmärke på hennes lilla hals.

-          I am. I’m afraid., är det ända hon får ur sig.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt, förlåt, förlåt.

har verkligen inte hunnit med pga, prov, läxor, träningar..

det här är det sämsta kapitlet jag har skrivit, och det är alldeles för mycket hopp fram i tiden..

men jag hoppas ni fortsätter läsa! för nu kommer det börja hända grejer!

3+ till nästa? :)

 

’Niall kanske hade rätt, jag har aldrig varit såhär förut. Men det kändes så… Bra på något sätt. Jag kände mig för en gångs skull fri. Jag är 19 år, men mamma skyddar mig som att jag är 5. Hon måste lära sig att dra ut på gränserna. Hon tror att jag är den skötsamma eleven som har bästa betyg i allt, vilket jag är och har, men ibland måste man bara få ändra på sig.’

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

-TRE MÅNADER SENARE-

Louis POV.

Den kyliga månaden Januari hade precis börjat, och Niall och jag hade börjat umgåtts mer och mer, och även med hans andra kompisar.  Mamma och jag blev mer och mer osams för varje dag som gick, hon gillade inte Niall, men det gjorde jag. Hon sa även att jag började bli precis som honom, bara för att jag har börjat gått på fester, dricka och röka. Och ja, jag hade börjat röka. Jag visste själv att det inte var bra överhuvudtaget, men det bara blev så.

 

--

 

-          Are you coming with us to the Tattoo Shop now or are you going home?, frågade Fred när vi satt och glodde i hans unkla lilla lägenhet.

-          I’m coming with you if that’s okay?!, sa jag och plockade upp en cigarett ur byxfickan.

-          It’s  always okay!, sa Niall.

Tatueringsstudion låg bara några hundra meter ifrån hans hus, så vi var där nästan direkt. Väl inne i den mörklagda studion så hälsade dem andra på tatueraren som de tycktes känna bra. Vi alla slog oss ned i varsin fåtölj, som stod runt ett litet bord med massa pärmar på.

-          So you wanted a ”group tattoo”?, frågade tatueraren och bläddrade bland sina pärmar.

-          Yeah, a jigsaw!, sa Tiego och slängde fram ett ihop skrynklat kuvert med bilden på pusselbiten i.

-          Let’s go then!, sa tatueraren och och började gå iväg.

Alla reste sig ur dem hårda gamla fåtöljerna och följde efter killen som fyra hundvalpar.

-          Are you coming Lou?, frågade Elliot som reagerat på att jag fortfarande satt kvar.

-          No I stay here!, sa jag och log mot honom.

-          But you’re in the group man! You also need a tattoo!, sa Fred och vinkade mot mig att jag skulle komma till dem.

’Jag? Med i gruppen? Det betyder att jag också ska tatuera mig. Första tatueringen, och mamma kommer döda mig seriöst. Men jag kunde inte svika dem. Dem var ju ändå mina bästa vänner!’

 

-          Do you have a tattoo since before?, frågade tatueraren vid namn Nick.

-          Nope!, sa jag och granskade honom medans han tvättade av min hud.

Han satte igång att tatuera in pusselbiten på min vänstra handled, precis som han hade gjort på dem andra innan. Den lilla nålen slog igenom min hud, fort som blixten. Det var en känsla som att någon brände med eld på dig, men samtidit peta dig med något riktigt vasst. Smärtan fanns där, men den var inte så hemsk som andra förklarade den.

 

Väl klara hos tatueraren så tackade vi för jobbet och drog sedan där ifrån.

-          I think we should go to our place and just chill and get high!, skrattade Tiego fram och alla höll med.

Jag småsprang lite på den asfalteradevägen, som nu var full med snö, för att komma ikapp Niall som gick längst fram.

-          Our place?, viskade jag lågt till honom.

-          Yeah, we five own an little apartment., viskade han tillbaka.

-          And I’ve never been high before…, viskade jag ännu lägre.

-          Then you’ll love it!, sa han i normalt tonläge.

 

--

 

Vi satt nu, stup fulla och höga, i vår sunkiga lilla lägenhet, som luktade stark av alkohol och rök. Ölburkar, vinflaskor hämt-mat och massa annat skit lågt slängt lite här och där. Men jag trivdes.

Som jag sa innan, jag kände mig fri när jag var med grabbarna och ”betedde” mig såhär. Men jag har aldrig känt mig så fri som när jag var hög.

 

 

-          Hey guys do you remember the little hot girl we took here, before Lou came?, sluddrade Tiego.

-          Omg, she made me so horny!, påpekade Niall.

-          I remember that we fought who was going to “make her scream” first!, skrattade Elliot.

-          So this is what you guys do?, fick jag ur mig skrattandes.

-          No not anymore, everyone knows what we’re doing now so.., sa Fred lite kyligt.

-          I can fix it!, sa jag fullt seriöst.

Alla tittade på varandra och dem verkade förstå.

-          We’re going to the club just some streets away from here!, sa Fred och alla gick och drog på sig lite snyggare kläder och började fixa sig.

 

Framme i klubben drog killarna bort någon annanstans och jag gick iväg på min jakt.

”Find a hot girl, our age. Make out with her, NO MORE. Then take here home and text us.”, orden dem hade sagt ekade i mitt huvud. Något längst ned i ryggraden intalade mig ’nej gör det inte’, men hjärnan tog över.

Jag vinglade ut på det trånga, varma dansgolvet. En medel lång tjej med långt brun hår ned till midjan bytte blick med mig och jag staplade mig fram till henne. Hon var minst lika full som jag, dock inte lika hög.

*Don’t You Worry Child, Acoustic Version* började spelas högt i högtalarna.

Jag tog tag i henne, och höll henne nära.

-          Louis!, viskade jag i hennes öra.

-          Ali!, viskade hon tillbaka.

Våra kroppar gungade i takt till musiken.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Nu sitter jag antagligen i London och fangirlar som tusan!

Hoppas alla ni har det bra! 
Uppdaterar sen när jag kommer hem :D
 

-moa

Efter en lite promenad från Nandos var vi framme vid festen hos Destiny. Vi gick smidigt in och plötsligt hade Fred, Elliot och Tiego försvunnit åt olika håll, medans Niall och jag på väg mot baren.

-          What do you want?, frågade Niall mig efter han hade beställt sitt.

-          You know.., hann jag säga innan han avbröt mig.

-          Just a beer for him!

-          Niall you know that I don’t drink., sa jag, men kände direkt att Niall inte skulle bry sig om det.

-          Lou, you drinks., sa han och gav mig ölen.

-          Yep, but it’s not fun., sa jag och tog sedan en klunk.

-          It’s fun after a pair of beers!, sa han och blinkade åt mig innan han drog med mig ut på dans golvet.

’Det här kommer inte sluta gott…!’, tänkte jag för mig själv.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Louis POV.

Klockan visste jag inte vad den va, men jag visste att jag hade druckit mer än vanligt.  Niall och jag hade hängt runt hela kvällen, han hade fångat upp nån tjej och gått nästan fullt ut. Men jag hade hållit mig undan när det gällde det, för jag var inte den typen av person. Tjejer är inte riktigt min grej. När jag väl tänker efter så har jag nog aldrig ens haft ett riktigt förhållande.

-          Niall where’s the others?, sluddrade jag ur mig och syftade på Tiego, Fred och Elliot.

-          Probably laying around with girls, skrattade Niall och drack sin vodka.

-          And, Mr Love-Hater. Why haven’t you maked out with someone yet?! That’s the point of parties, sa Niall och reste sig up.

-          I’m not Mr Love-Hater, sa jag och började gå med honom.

-          Everyone is making out with everyone, look!, sa han och pekade på en tjej och en kille som stod i ett hörn. Och plötsligt gick tjejen till en annan kille.

-          Hey I’m going to grab some more beer, I’ll be right back!, babblade Niall på och gick sedan.

Och sekunden senare kom en kort, söt tjej med långt, brun-blont hår fram till mig. Jag granskade henne tveksamt, och jag såg i hennes blick vad hon ville. Jag vet inte vad som flög i mig men, jag tog ett stadigt grepp om hennes midja och drog henne närmare. Hon la sina armar runt min hals, och vi var så nära att jag kände hennes andedräkt, en stark blandning av alkohol och cigarett. Hon snuddade försiktigt sina läppar mot mina, bara för att ha bekräftelse, och jag gav snabbt svar genom att trycka mina läppar mot hennes. Hennes händer flög upp i mitt hår, mina drogs ned och grep tag om hennes rumpa. Vi började försiktigt röra oss mot den randiga väggen som bara var ett par meter bakom oss. Hon ställde sig med ryggen mot väggen och våra tungor började leka som aldrig förr. Plötsligt avslutade hon och jag lutade mig mot väggen, med en hand på vardera sida om hennes kropp som var dubbelt så liten som min.

-          Charlie, sa hon och log genant mot mig.

-          Louis, svarade jag och log.

En svag harkling hördes bakom oss.

-          I’m sorry if I disturbed you, sa nån och jag vände mig mig hastigt om.

-          Oh, hi Niall!, sa jag förvånat och Charlie sa ett nästan ohörbart litet ”hi”.

-          I’m going home now, so are you coming with me or..?, sa Niall med ett retsamt flin.

-          Yeah, meet me outside in 5!, sa jag och log.

Niall gick genast iväg, och jag visste att jag skulle få mycket frågor efter det här.

-          I’m, so sorry!, sa jag med skuld i rösten.

-          Just call me later., sa Charlie och kollade mig djupt i ögonen.

 

Charlie och jag bytte snabbt nummer, och jag gick sedan lite småvingligt ut ur det stora huset. Där ute mötte jag Niall som stod och blossade på en cigarett.

-          Can I have one?, frågade jag osäkert när jag ställde mig bredvid honom.

-          Sure, sa han och gav mig en.

-          Can I sleep at yours tonight? My mum is going to kill me if she sees that I’m drunk and have smoked…, sa jag ärligt och tog ett djupt andetag från cigaretten.

Långsamt började vi gå hem till Niall som inte bodde så värst långt här ifrån. Efter vi hade gått en stund på Londons tomma gator utan att säga ett ord till varandra så tog Niall initiativet.

-          So, Mr Love-Lover who was that pretty girl?, sa han och knuffade lite lätt på mig.

-          I have no idea…, erkände jag och just då insåg jag att jag verkligen inte visste vem hon var.

 

--

 

Jag reste mig hastigt upp, var alldeles kallsvettig och hade en jädrans huvudvärk. Det blixtrade till i mitt huvud så jag var tvungen att lägga mig ned igen. Frågande kollade jag mig omkring i det blåa stora rummet, och jag kom på, jag är ju hos Niall.

-          Oh morning sleepy head. Hangover?, skrattde Niall fram när han kom bärandes på en bricka med frukost på.

-          Hangover like never before!, suckade jag och tog en klunk av det tea som han kommit med.

-          I’ve never seen you like that before!, skrattade han och satte sig bredvid mig.

Jag visste att vi var ute och festade igår, men mer än så kom jag inte ihåg.

-          You don’t remember, right?, påpekade han precis som att han hade läst mina tankar.

Jag skakade på huvet, och det kändes som att allt runt mig ramlade omkull.

-          First, you drank as hell!, säger han och skrattar lite försiktigt.

’Detta bådar inte gott’, flyger runt i mitt huvud.

-          Second, you smoked. And the craziest, you made out with a random girl. I’m used to see you as the “shy and quiet one”, sa han förvånat.

‘Jag? Rökte, drack, hånglade upp en random tjej. Vad höll jag på med? *Flashbacks flög igenom mitt huvud, ”Hennes stora bruna hundvalpsögon fångade upp mina, vi drog emot varandra precis som två magneter* Om någon någonsin får reda på det här så är jag så körd.’

-          How much did you see?, frågade jag Niall skyldigt.

-          Um, it looked like a real love movie, that much did I see…, sa han och kliade sig i håret.

 

--

 

-          Where were you last night?!, frågade mamma med en arg ton i rösten, när jag steg in genom dörren.

-          I said that I was going to Nialls., sa jag och drog av mig jackan.

-          Only Niall?, frågade hon och gav mig en stor kram

-          His friends…, sa jag med en suck.

-          Have you smoked?!

-          No mum! And if I have, it’s not a big deal. I’m 19, sa jag och försökte låta så övertygande som möjligt.

-          Don’t lie to me Louis.

Jag gick där ifrån, efter som att jag verkligen inte orkade ta detta nu. Smidigt gick jag in på mitt stökiga rum och la mig i den obäddade sängen.

’Niall kanske hade rätt, jag har aldrig varit såhär förut. Men det kändes så… Bra på något sätt. Jag kände mig för en gångs skull fri. Jag är 19 år, men mamma skyddar mig som att jag är 5. Hon måste lära sig att dra ut på gränserna. Hon tror att jag är den skötsamma eleven som har bästa betyg i allt, vilket jag är och har, men ibland måste man bara få ändra på sig.’

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Hej all super fina läsare, tack för den fina responsen jag fick på första delen! 

Här har ni då del 2, 

5+ till nästa klarar vi va? :)

*NOTERA' Jag kommer på Torsdag åka till London för att kolla på våra älskade grabbar. Och kommer inte hem förrens på Söndag. Vilket innebär att jag kommer läga ut ett tidsinställt inlägg på Lördag eller något liknande! Så ni får gå in här och kolla !

Och tack igen<3

- moa